
Enjoying the review? Use code BLOG10 for 10% off our apparel.
VEGAN POWER!
Swedish hardcore outfit Times of Desperation aren't interested in dressing up their message with subtle metaphors or leaving much room for interpretation. Vegan Manifesto is a short, angry statement against animal exploitation, industrialized suffering and the people who would rather look away than confront it. The band's metallic hardcore sound is a fitting vehicle for that frustration, built around dissonant guitar work, deep drums, harsh vocals and breakdowns that feel more interested in making an impact than showing off technical ability. Across five tracks and roughly 13 minutes, the EP keeps things direct and nasty. It doesn't reinvent hardcore, but it understands how effective a focused, ugly sound can be.
“Skinned Alive” opens with deep drums and dissonant riffs that establish a grim atmosphere before the harsh vocals cut straight through the mix. The guitar work isn't particularly complicated, but the band's simple patterns give the track a hypnotic quality. There's a grimy edge to the production that makes everything feel rough around the edges without turning the instruments into an indistinguishable mess. When the tempo picks up, the song becomes faster and more vicious, before dropping back into slower, chugging riffs that build tension around the sharp drum hits. The creepy guitar scales and dense final breakdown provide a satisfying finish. “Denied” keeps the pressure on with sharp, tightly synchronized riffs, thick bass and deep, straightforward drumming. The band has a knack for locking into a heavy groove and letting it grind away without overcomplicating the arrangement. There's something almost hypnotic about the repetition, and the fast, metallic riffing gives the track enough movement to stop it from becoming completely one-dimensional.
“Imposter” pushes the tempo further, opening with frantic, almost widdly guitar work and harsh screams before settling into a lower, heavier groove. The transition works well because Times of Desperation know when to pull back and let the weight of a riff do the talking. Some of the backing screams sound a little distant and muffled, but they still contribute to the track's rough, hostile atmosphere. The main limitation is that the guitars are doing most of the heavy lifting. The riffs are effective, yet the song doesn't introduce many ideas beyond variations on the same metallic hardcore formula. That directness suits the band's sound, but it also means the EP occasionally feels more consistent than adventurous.
There's a little more character in “A World Beyond,” where the riffs take on a darker, more melodic quality without losing their weight. The vocals carry a particularly furious edge, pushing into a higher register that makes the anger feel almost desperate. Meanwhile, the rhythm section gets room to breathe as the song slows down, with the thick bass and tight drums building toward another crushing breakdown. The shift in pace gives the heavier section more impact, and the gradual fade into a sample about the importance of protecting life ties the atmosphere back to the band's central message without feeling completely disconnected from the music. These slower passages are some of the EP's most interesting moments. There's a melodic quality hiding beneath the grime that could be explored further without requiring the band to abandon its aggressive identity.
“The Final War” brings the EP to a suitably forceful close with crashing cymbals, dense riffs and vocals that sound thoroughly pissed off. The guitars have a sharper, more cutting edge here, while the deep, punishing drums give the track a strong foundation. Some of the higher-pitched guitar lines add welcome variation, and the last breakdown lands hard without needing a pile of unnecessary changes to get there. By this point, the band's approach is familiar, but the execution is solid enough that the repetition feels like part of its identity rather than a complete failure of imagination.
The main drawback is that Vegan Manifesto sometimes sticks to its core formula a little too closely. The riffs are generally strong, the drums sound powerful and the vocals deliver the aggression the material demands, but several sections follow similar patterns. More of the melodic ideas heard in “A World Beyond” or the unsettling textures of “Skinned Alive” could help the band build a wider emotional range without sacrificing the EP's grimy character. Still, this is a focused release with a clear purpose, and its brevity works in its favor. Times of Desperation deliver metallic hardcore that hits hard, stays angry and never loses sight of what it wants to say. There's room to develop the sound, but Vegan Manifesto makes a convincing case for the band.
Svenska hardcorebandet Times of Desperation är inte intresserade av att linda in sitt budskap i subtila metaforer eller lämna särskilt mycket utrymme för tolkning. Vegan Manifesto är ett kort och förbannat manifest mot djurförtryck, industriellt djurlidande och människor som hellre tittar bort än konfronterar vad som faktiskt pågår. Bandets metalliska hardcore passar ilskan perfekt och bygger på dissonanta gitarrer, tunga trummor, aggressiv sång och breakdowns som vill slå hårt snarare än visa upp tekniska färdigheter. Under fem låtar och ungefär 13 minuter håller EP det enkelt, skitigt och kompromisslöst. Den uppfinner inte hardcore på nytt, men den vet hur effektiv ett fokuserat och brutalt sound kan vara.
“Skinned Alive” inleder med djupa trummor och dissonanta riff som sätter en mörk stämning innan de aggressiva skriken skär rakt igenom ljudbilden. Gitarrspelet är inte särskilt komplicerat, men bandets enkla mönster ger låten en nästan hypnotisk känsla. Produktionen har en skitig kant som får musiken att låta rå och sliten utan att instrumenten flyter ihop till en enda ljudmassa. När tempot ökar blir låten snabbare och mer våldsam, innan den återgår till långsammare, tuggande riff som bygger upp spänningen tillsammans med de hårda trumslagen. De obehagliga gitarrskalorna och den kompakta avslutande breakdownen ger låten ett riktigt bra avslut. “Denied” fortsätter i samma anda med skarpa, tajt samspelta riff, en fyllig bas och djupa, relativt enkla trummor. Times of Desperation är bra på att hitta ett tungt groove och låta det mala på utan att krångla till arrangemanget. Upprepningen blir nästan hypnotisk, samtidigt som de snabba, metalliska riffen ger låten tillräckligt med rörelse för att den inte ska kännas helt endimensionell.
“Imposter” skruvar upp tempot med snabba, nästan tekniska gitarrslingor och aggressiva skrik innan låten sjunker ner i ett tyngre groove. Övergången fungerar eftersom bandet vet när det ska hålla igen och låta riffens tyngd göra jobbet. Vissa av bakgrundsskriken låter lite avlägsna och grumliga, men de bidrar ändå till den råa och fientliga känslan. Den största begränsningen är att gitarrerna får dra nästan hela lasset. Riffen fungerar bra, men låten introducerar inte särskilt många idéer utöver variationer på samma metalliska hardcoreformel. Den raka approachen passar bandets sound, men gör också att EP ibland känns mer konsekvent än nyskapande.
“A World Beyond” har lite mer karaktär, med riff som får en mörkare och mer melodisk ton utan att tappa tyngden. Sången bär på en särskilt intensiv ilska och går upp i ett högre register som nästan får frustrationen att låta desperat. Samtidigt får rytmsektionen mer utrymme när tempot saktar ner, där den tjocka basen och de tajta trummorna bygger upp till ännu en krossande breakdown. Tempoväxlingen gör det tyngre partiet mer effektivt, och den gradvisa utfasningen med ett samplat budskap om vikten av att skydda liv knyter tillbaka till bandets centrala tema utan att kännas helt frikopplad från musiken. De långsammare partierna hör till EP mest intressanta ögonblick. Under allt det skitiga finns en melodisk sida som bandet skulle kunna utforska mer utan att behöva överge sin aggressiva identitet.
“The Final War” avslutar EP med kraschande cymbaler, kompakta riff och en sångare som låter rejält förbannad. Gitarrerna har en vassare och mer genomträngande ton, medan de djupa och hårt slående trummorna ger låten en stabil grund. De högre gitarrslingorna tillför välkommen variation, och den sista breakdownen träffar hårt utan att bandet behöver kasta in en massa onödiga förändringar. Vid det här laget känner man igen upplägget, men utförandet är tillräckligt starkt för att upprepningen ska kännas som en del av bandets identitet snarare än brist på fantasi.
Den främsta svagheten är att Vegan Manifesto ibland håller sig lite väl nära sin grundformel. Riffen är generellt starka, trummorna låter kraftfulla och sången har den aggressivitet materialet kräver, men flera partier följer liknande mönster. Fler av de melodiska idéerna från “A World Beyond” eller de obehagliga ljudtexturerna i “Skinned Alive” skulle kunna bredda bandets känslomässiga uttryck utan att offra den råa karaktären. Samtidigt är det här en fokuserad release med ett tydligt syfte, och det korta formatet fungerar till dess fördel. Times of Desperation levererar metallisk hardcore som slår hårt, behåller ilskan och aldrig tappar bort vad den vill säga. Det finns utrymme att utveckla soundet ytterligare, men Vegan Manifesto ger en övertygande bild av vad bandet kan åstadkomma.
Rating 7.5/10
NOTABLE TRACKS:
Skinned Alive
A World Beyond







